Väntande:
En Äng i Skymningen

Översättning av
Anders G.J. Rhodin, 2016

Vad ting det finns för drömmar när spökliknande,
Rörande mig emellan höga lättlassade hässjor,
Jag ensam träder in på den nyslagna ängen,
Från vilken arbetarnas röster har nyligen dött,
Och i antifonin av efterglöd
Och stigande fullmåne, sätter mig ner
På fullmånens sida utav den första hässjan
Och förlorar mig själv bland så många lika.

Jag drömmer om de motsatta ljusen i stunden,
Hindrande skugga innan månens förhärskande;
Jag drömmer om natthökar befolkande himlen,
Som cirklar om varandra med vagt ojordiska skri,
Eller störtar huvudstupa med vilda klang i fjärran;
Och om fladdermusens stumma upptåg, som verkar
Oklart ha lyckats finna mitt hemliga ställe,
Bara sen att förlora det när han piruetterar,
Och söker det ändlöst med halvblind brådska;
Om den sista svalans svepande; och om raspandet
I djupet av doft och rasslande vid min rygg,
Som, tystnat vid min ankomst, hittar nu igen,
Efter en mellanstund, hans instrument,
Och försöker en—två—tre gånger om jag vore där;
Och om den slitna boken av gammal-guld sång
Jag tog inte hit för att läsa, verkar det, men att hålla
Och förfriska i luften dess förtorkande söthet;
Men om minnet om en frånvarande, mest,
För vem dessa rader när de skall möta hennes öga.

Waiting:
Afield at Dusk

Robert Frost, 1913

What things for dream there are when specter-like,
Moving among tall haycocks lightly piled,
I enter alone upon the stubble field,
From which the laborers’ voices late have died,
And in the antiphony of afterglow
And rising full moon, sit me down
Upon the full moon’s side of the first haycock
And lose myself amid so many alike.

I dream upon the opposing lights of the hour,
Preventing shadow until the moon prevail;
I dream upon the nighthawks peopling heaven,
Each circling each with vague unearthly cry,
Or plunging headlong with fierce twang afar;
And on the bat’s mute antics, who would seem
Dimly to have made out my secret place,
Only to lose it when he pirouettes,
And seek it endlessly with purblind haste;
On the last swallow’s sweep; and on the rasp
In the abyss of odor and rustle at my back,
That, silenced by my advent, finds once more,
After an interval, his instrument,
And tries once­—twice—and thrice if I be there;
And on the worn book of old-golden song
I brought not here to read, it seems, but hold
And freshen in this air of withering sweetness;
But on the memory of one absent, most,
For whom these lines when they shall greet her eye.