han visste inte mycket om sig själv
mer än att han hade gått till botten

hans kroppsvätskor tycktes dock bottenlösa
ja t o m tillta med hans ständigt ökande ålder

han fungerade som ett symfoniskt samlag
med ouvertyr, uppvigling, konfrontation, utlösning

han var likt ett spädbarn i en tonårskropp
fastkedjad vid sin rädsla för den han var

han var så hungrig på kvinnor och deras tystnad
att man kunde inte tala om kärlek

från 59 års ålder kunde han tänka sig
att utan större sorg älska utan fetischer

han tänkte alltid på andra före sig själv
det gjorde honom starkare än han orkade bära

han avskydde folks snabba lösningar
på det han visste var olösbart

han var en pessimistisk optimist
hjärtat fullt av gråt när han skrattade

han var en plikttrogen stenbock
sicksackade aldrig i motlut

som sitt eget nyckelvittne
trotsade han yppandeförbudet

han är fr o m dessa rader delgiven misstanke
på flera miljoner åtalspunkter

hans rädsla för döden
liknar ingenting annat

han älskar ordet nåd
men hatar dess betydelse