Här sitter jag mitt i natten

 med öppna ögon och klarvaken blick

jag tittar upp mot stjärnorna

långt bort i rymder oändliga

En stjärna blir en mänsklig själ

när tiden är kommen att resa 

jag kan känna det

när jag dras ut i det becksvarta mörka

En människa gör sitt bästa

nästan alltid och ändå

har jag inte gjort vad jag skulle

inte gjort mig till fulländning, inför dig

Jag trevar fortfarande som ett förvuxet barn