Hon bad om förlåtelse

om och om igen

För det hon hade gjort

och för det hon skulle komma att göra

Hennes skuld var stor

och han talade om

att det var en omöjlighet

hon bad honom om

Han talade om för henne

att han aldrig skulle acceptera

den hon var, den hon hade varit

och den hon skulle komma att bli

Hon levde så, i alla år

i hans skugga och blev ingen

Hon utplånade allt som varit

genom att lära sig

att förtränga sin mänskliga sida

När han var färdig med sin utbildning

av att lära henne bli den perfekta människa

så var hon inget annat

än en krälande våt fläck på marken

Hon var osynlig, självömkande och skuldtyngd

hon utplånade allt inom sig

utom ett litet frö som hon sparade i sitt hjärta

Ett litet frö som växte och började ta plats

och utvecklades till ett stort hjärta

fullt med mod och kraft att förändra

Han sa mycket till henne

men hon visste att det inte var han

som bar på förlåtelsens förlösande kraft

för den bodde inom henne själv