Winnicott menade att i vår barndom
kan två saker gå fel

vi får inte det vi borde få
och
vi får det vi inte borde få

man kan fråga sig hur många människor
som får sina behov uppfyllda som små
och
hur många barn
som mördas, slås, våldtas, kränks, görs ned, stöts bort

vilken slags psykisk och socioekonomisk värld
bygger vi upp just nu

är den för släktets fortlevnad eller utdöende

jämte den sköna tanken om att vi behöver
och dras till varandra, odlar kärlek och empati,
trygghet och säkerhet för våra barn....tycks
det ständiga, största hotet mot oss vara
vi själva

när Freud såg det ville han kalla det för dödsdrift
men jag är tveksam över om det finns en sådan

jag tror mer på Winnicott

våra mest barnsliga behov förblev otillfredsställda
och än idag frågar sig unga mammor hur länge
de kan vara ifrån sina spädbarn utan att skada dem
och att man inte får skämma bort sina barn
för då klarar de inte konkurrensen i livet

sanningen är tvärtom...ju mer kärlek ju mer
kärlek och hur har vi odlat fram mammor som
öht taget ställer sig frågan om när barnet
blir skadat

den mamman är själv redan skadad
menar jag

vi valde fel väg