// Förord

Denna dikt är för alla som känner sig lite utanför.
Känslan av att börja berätta något och bli avbruten av någon annan vars liv är märkvärdigare, i deras tycke.
Denna dikt är till för de som inte höjer rösten och säger ifrån, trots att deras liv var minst lika intressant eller bättre.
/ Skäggulk

Du glömde mig

Bryt min tystnad, du och ditt ständiga pladder
förgör mitt inre du som tydligen vet
jag vill verka, bry och tycka
men det tycks bli min hemlighet

För du skall höras, så länge din röst får friheten att riva loss
så är jag den som tyst tittar som tvekar att vara en av oss
Att tala i frihet, att våga träda fram
Jag passeras till skuggan utan tal och tycke, jag är han

Du gapar dig stor i livets perferi, där din röst hörs där passar inte vi
Du avbryter mig med din egocentriska dans
Fångad i din självmedvetenhet, fångad i din trans

Det slår mig i galenskap, jag orkar inte lyssna på dina storheters lögn
NU RÄCKER DET

Har du någonsin tittat på mig, hört min viljas andetag
Kan du förmå dig att lyssna till allt vad som kallas jag
Du hör ditt egna eko hur du än tilltalar mig
Bara det är en själafattig tanke i sig

Hjälp mig i detta fall, för jag faller mot mörker stort
Sträck ut din hand och acceptera min klagan
Jag behöver den empatin, men du kategoriserar mig som lort