ååh så mkt förkylningsvirus

som blir värre till natten

så många osäkra  helgdagar

när man inte vet om något är öppet

alla dessa gamla TV-program

som vi för länge sen betalat för

med råge då de återanvänds

mer än våra hjärnor

var tog alla vägen

har de satt ansjovis-sillen

i vrångstrupen och 

tuppat av

man undrar i stillhet

varför man valt ett liv

ensam i en lägenhet

och återigen lovtackar

att man haft förståndet

att ha sällskap av två stycken

superfina raskatter som alltid

alltid är sig själva, inget spel

bara lite lite avundsjuka

på vem som får mest kärlek

eller närhet i TV-soffan

Alla är uppe i sina mobiler

sina datorer, tidskrifter

Men dottern har inte en

enda gång tror jag

pratat med mig i telefon ens

under juletiden, om jag inte

glömt det i så fall

Bestämt tidigt att vi två

ska gå på bio efter helgerna

Har inte tänkt på det

men så är det nog

Känns inte särskilt över-

raskande spontant eller så

Men somliga skapar lagar

tagna ur luften

eller bekvämligt gömställelugn

som man saknar totalt år efter år

Kan det vara så, eller är det bara

mina passande undanflykter och

försvar för mitt eget kött och blod

i en annan skepnad

Kanske har jag krävt för lite

eller för mycket, sådant

är svårt att förstå sig på

vara säker känslomässigt

för eget eller andras själsliv

Men med värkande händer

vore det ypperligt passande ändå

med en man som är en pusselbit

Men då kanske jag får tillverka denna

alldeles själv såga till i trä

Kan det verkligen vara nåt

inte med längtan efter perfektionism

utan bara lite mera LIV de år som

påstås vara uträknade om inte

det kommer bromsmediciner som

skrämmer alla diagnoser och 

förstörande förgörande sjukdomar

så krasst realistiskt kan livet te sig

en alldeles färsk nyårsdag där mossan

hotar växa inom i stället för utanför

den fysiska kroppen

Då säger vi skål och gutår

i traditionens faderliga skydd

till alla som känner sig förlorade

som sakta faller ur nätets skydd

virkat med stora hål, små i början

men växer sig allt större och mörkare

Till slut känns mörkret som en tröst

i avsaknad av ljuset och taktpinnen

som försvann i sista flytten

Kalla vindar tilltar,  har omkull

tidigare taktfasthet

Skapar förvirring och osäkerhet

från en sida du aldrig sett

Som ett otäckt barnprogram

skapat för vuxna med ett stort

mått av allt som kan behövas