Den vassa armbågen skar in i hans mellangärde
den lämnade ett evig sår i hans sinne
Utan nåd lämnades han i sin egen plåga
oförmögen och utan försvar

På himlen rörde sig molnen
medan skogens träd rörde sig sakta
Livet på stadens gator fortskred
ingen observerade hans nederlag

Högre makter skrattade honom rakt i ansiktet
trots demonstrationsplakaten i revoltörernas händer
Ingen skriver den svages historia
oförmögna och utan försvar

De vässade armbågarnas tid är kommen
kommen för att stanna för evigt
Var finns läkningen och vilan
var finns styrkan för de svaga

©Miragen 2015