ligger i soffan inbäddad

i bomull och ull

ser en avbild på

TV-skärmen

En figur tecknas svagt

påminner om en hund

särskilt öronen

den säger på mitt språk

vi beskyddar dig

känner du  det

fryser och mår illa

önskar som vanligt

att jag hade vingar

inte fingrar som skriver

aldrig kommer fram

till dörren

men själen är evig

trött på att aldrig

komma fram till målet

där livsprövningarna

alltjämt tilltar

ensam betyder inte

alltid ensam

inte alltid stark

vi är som pusselbitar

söker de bitar som fattas

ger någon annan det

som den inte hittat

samtidigt när rädslor tilltar

kan människan förknippa

kärleken med något som är

fyllt av farlig dynamit

det är mänsklig dumhet

på dess högsta nivå

flyga fritt med vänner

det betyder mer

om jag bara minns

vad vännerna heter

på det andra språket