älskade barn
vill jag säga
ta upp i famnen
liten flicka
åtta och ett halvt

krama om, hålla ömt
viska att allt blir bra igen
så bra som det kan bli
efter att en tyfon dragit fram

vill viska ömt att hårda röster ska tystna
slagen sluta hagla, händerna sluta förirra sig
mjukt ska sommarvinden famna
medan solens strålar värma upp det frusna

så småningom ska skärvorna i det lilla bröstet brista ut
till en krackelerad verklighet där ljuset alltid genomtränger
det sista är särskilt viktigt då mörkret inte är mörker utan ljus
ljuset som silar in visar svärtan
brinner ren i tidens eviga öga

älskade jag allt blir bra så småningom
men det tar tid och det tar flera liv