När så integriteten kräver sin rätt

och man visar var man står

sätter gränser

och släpper undfallenheten

då infinner sig en stor vanmäktig sorg

över hur mycket man berövats i sin flathet

inser hur svårt det varit att fatta de rätta besluten

och därför skjutit upp dem

önskar kraft och mod att gå vidare

i mitt liv

vilken förlamande kraft

fegheten har

vara till lags på bekostnad

av integritet

för man vill ju inte såra

men kränka sig själv

det gills ju inte riktigt

allt ska göras för andra

men då tappar man bort sig själv

sin moral och stringens

i någon slags fadd orkeslöshet

nu tar jag bakslagen

med att avvisa det som inte längre passar in i mitt liv

det gör ont men känns åtminstone rätt sunt

att vuxet våga möta sin skuggsida

rädslan för att bli övergiven

ger växande och självtillit