jag lät dig regna mig
som om du var himlen
och alla orden var regn
sprungna ur ett hat
som endast var ämnat åt mig
inget hade jag till skydd
du gick rakt igenom mig
och alla såren du tillfogade
förvandlade jag till ett rött segel
lät det föra ut mig på djupare vatten
du följde efter

jag lät dina slag hagla
du slog och söndrade mig
jag tog emot och blundade
vinden mojnade och seglet sjönk
jag följde med till min botten
under ytan fanns ingen luft
endast livets brutala kyssar
jag lät mig tas om och om igen
jag var inte mera värd än så
slå igen och slå hårdare ändå

jag lät dig föra mig
och dansade dina steg
trippade på tå år genom år
tills jag inte längre kunde förmå
ett enda steg till då kröp jag
för att sedan skjuta mig upp
när jag nått min understa botten
girigt drog jag efter andan
när jag nådde ytan
lät vindarna fylla mitt röda segel
och jag styrde mig bort undan från dig

jag lät dig inte ta mig igen
du var inte färdig med mig
men det var jag med dig
jag hade låtit dig in under mitt skinn
alltför djupt och alltför lång tid
ett halvt liv men resten av tiden
är bara min egen utan dig
du som regnade mig
du som nästintill dränkte mig
jag förlåter dig jag förlåter mig

vi som inte visste bättre