Jag gav dig allt och du tog det och lite till. Hur kunde jag veta att djävulen bodde i dig! Jag var den trofasta, den ärliga och du trodde du hade mig helt! Ja, jag gjorde allt, även om det bidrog till stora ärr i själen! Men jag står för den jag är! Jag har inget att ångra, inget att skämmas för. Jag drog inte i några lögner, jag gick inte över lik för att överleva. Istället försökte jag att rädda din själ, ja hela din familjs sfär! 

När vi möttes ensamma så vet jag att jag var den enda. Dina kyssar höll på att kväva mig, din skälvande kropp sa mer än ord! Till slut var det allt eller inget. Det du tydligen aldrig förstod, det var att jag inte kunde ägas! Mycket gjorde jag för dig, men även jag har sunt förnuft. Den dagen jag berättade om min nya, då blev du tyst, veckan efter satte du Sverige i brand! Skyllde på ett kallt Sverige och vässade dina vassa ord! Ordningsmakten kallades in och jag bad Gud om ledning. 

Nej, jag hatar dig inte. 2 år senare skickar du en gott nytt år hälsning, jag svarar dig inte. Du påverkar mig inte längre. Du är liten, jag är betydligt mer. Du är ond, jag är god. Du kanske tror dig äga halva Sverige, men glöm inte. Sanningen finns där och ett till ord från dig och du behöver bygga upp nya ord, nya meningar, för jag är starkare än dig!