Han såg på mig med ögon så intetsägande, så färglösa likt te
Upplösta av tusen tårar
Jag kunde inte fästa min blick

Han tog på mig med händer så svaga, så tafatta likt grenar i vinden
Avskavda av tusen grepp
Jag kunde inte känna honom

Han talade till mig med stämma så bruten, så krum likt en gammal man
Sliten av tusen böner
Jag kunde inte höra orden

Jag kan inte förmå mig att minnas honom
Jag kan inte förmå mig att glömma honom
Han är ingen del av mitt minne
Men jämväl plågar han mitt sinne
© Pretty Poet