Segt som sirap, stelnar blodet.

Koagulerat och svart

Frusen värme i min kropp

Svindlande karusell möter mörker

Kvar finns bara du



1.
Jag dog den där dagen när du skar mig. Du skar mig djupt.

Det var en solig vårdag i början av maj och fåglarna kvittrade, jag vet det för det var koltrastens sång som var det sista jag hörde innan jag dog.

Koltrasten av alla fåglar,
vilken tur jag har, tänkte jag.

2.
Innan du skar mig hade vi älskat och du smekte min kropp sådär som bara du kan.
Du viskade vackra ord och log.
I dina ögon såg jag kärleken,
enkel och ren.

3.
När jag dog grät du,
reste dig och gick.
Lämnade mig kvar i en blodig sörja.
Jag,
jag log när jag dog.