Morgonbelysningen gjorde sig tillkänna och utan att rättfärdiga sig fortsatte den blänga rakt i ansiktet på henne.
Varför drog hon inte ner rullgardinen igår?
Det är något nytt hon börjat med, hon vill se himlen innan hon somnar men det står där en massa träd i vägen. Inte en enda jävla stjärna kan hon se.
Ja,ja kanske till hösten tänkte hon när hon trasslar ur sig ifrån täcket och sätter sig på sängkanten.
Där satt hon sedan och stirrade i timmar utan att hon visste.
Tiden var förbi... men i sig hade hon haft en helt annan upplevelse ....
Medan hon satt där hade hon träffat den stora kärleken, det tog en millimeterssekund att se att det var han.
Var han kom ifrån hade hon ingen aning....
Hon bara visste....