vem jag är?
jag är mitt språk
det var jag som skrev orden och talade dem
ingen annan jord än min jord kan bära mina synder
men varför söker jag ett hem långt ifrån min mammas livmoder?

endast bladen kan bära mina ord
varför skyddar jag inte mina träd?
min kropp är min värld
min fantasi är mina ögon
min omgivning är mitt förflutna
någon från ovanför talar alltid med mig
den kontrollerar mitt liv
även min sömn
den kan hela min historia
och min framtid
den följer mig överallt
som om den är jag och jag är den

du är mitt förflutna
du gör mig galen
vi har vuxit upp tillsammans
och aldrig haft krig
vi lever utan separations murar
och David hatar murar
ge mig tillbaka mitt rike
jag vill endast ha olivträden
i slutet kommer budbäraren vinna
det är vad herren har skrivit
och inte endast min vilja

det finns ingen tid för sånger och fester
gå in djupare i mitt blod
och kämpa
gå in steg efter steg
och kämpa
det finns inte tid för min låt och mina dikter
vi skall spara vinet och brödet och mätta de hungriga
titta fienden rakt i ansiktet utan att skaka
krossa rädslan, rikta sikten och träffa

Goljat!
ingen vågar möta dig
ingen skulle svara dig av rädslan
ingen har den här styrkan
du blev lurad
och kriget började
tittarna glor och väntar
alla trodde att brodern skulle falla
David!
detta måste vara en Gudomlig styrka

i sjuttio år har jag rest
i sjuttio år har jag läst
i sjuttio år har jag frågat
i sjuttio år har jag letat
efter sanningen och rättvisan
jag letade efter min identitet
varför hemlösheten?
jag blev galen
blev jag helt plötsligt svag i min syn?
molnen flög iväg och gjorde mig vilse
månen vände mig ryggen
och jag kunde inte läsa kartan i mörkret längre

brodern Ahmad
erkänn att du är bortglömd