Herodes skrattar, makt i hans händer,
dela upp landet, som örnar i svärmande bander.
Kejsaren i Rom, bara hycklar och tiger,
sänder sina order, i kalla nätter som river.

Herren har sin son, inte nå'n kättare,
ingen blodtörst, bara kärlek att bära.
Sonen förföljs, bland olivträdens skymning,
uppstår igen, kärlekens vingar i flimrande inringning.

***

Har ni glömt, berättelsen så klar,
Jerusalems ledare, skakade av budskapet de får.
Populär bland de fattiga, rättvisa i röst,
en vis terrorist, i förtryckets höst.

HUR VÅGAR DU? Säga sanningen enkel och klar,
ej med våra händer, men tidens flöde bär.
Gaza då? År noll till 2023,
från Pilatus till Biden, två tusen år, ser ni ej?
Budskapet om förtryck, som hänger kvar.

Må sanningens fackla lysa över natten,
kärlek och frihet, blomstra i förtrycktas hatten.

***

I skuggan av olivträdens dans,
där Gaza längtar efter frihetens chans,
en vagga vaggar, en stjärna sken,
i Betlehems natt, ett löfte igen.

Palestinas söner, ett folk i strid,
drömmer om fred, en rättvis tid.
Befrielsens vinge, stark och fri,
som örnen flyger mot himlens sky.

I stallens enkla ödmjukhet,
där Jesu vagga sjunger sitt möte,
med stjärnor som vittnen på himlens valv,
bland herdar och änglar i samma skvalv.

För varje barn som föds i natt,
både i Bethlehem och i Gazas strått,
en önskan om frid, ett hopp om ljus,
i hjärtat av kampen, där sanningen vis.

***

I varje ögonblick, i varje bön,
sammanflätas öden, där hoppet grön.
Palestina, en vagga av mod,
Jesu kärlek, en stråle av gud.

Må stjärnorna vaka över landet så ömt,
må fredens budskap omfamna varje dröm.
Palestina, Jesu båda födelsehem,
i kärlekens namn, låt friheten blomstra igen.