jag tänder ett ljus

som lyser upp

visar väg

i mörkret

jag hör ditt mjuka skratt

ser glittret i dina ögon

den livslust du bar på

hur du aldrig

lät dig tyngas ner

hur mycket än livet

gav dig att bära

hur öppna ögon

vändes bort

lät det onda ske

hårda händer in

på förbjudna ställen

du var bara ett barn

som utnyttjades rått

och när du vågade berätta

möttes du av en örfil

och förmaningar

att inte ljuga

att stå ut

i förnedring och smärta

när allt känns så fel

det sätter sina spår

i kropp och själ

men aldrig gav du upp

livsgnistan spirade

du tvättade din själ ren

och skrattet var ditt sanna vapen

den svarta humorn förlöste

täppte till alla sprickor

jag tänder ljuset för dig

du som tvingades lämna

i augusti

du lever vidare i mig

jag hör ditt skratt i vinden

ser glittret i dina ögon

blänka i varje droppe regn

du är nära nu

alldeles intill

en försvinnande sekund