Stängd för mina känslor

är du orörd,

som det mörka

vi inte kan se

vi inte får känna

inte får nämna

Ska vi värja varandras lust

kyssa tomhetens aura

och aldrig känna värme,

aldrig åter få uppleva

att tiden plötsligt upphör

att föra oss vidare,

att den förbinder våra händer

med hjärtats evighet

under allsmäktighetens lans

Kan vi i svalkans tempel

acceptera att leva bredvid

men ändå utanför,

titta på varandra

men aldrig kunna se

det äkta, det sanna

som vi byggde oss runt

Kan vi då bara blunda

och hysa hopp för en dag

att vi åter ska existera som två.