Redan medlem?
Logga in
Av markens svalka kysst
En morgon dröjer ljuset sin väg genom barkens bröst men hur underbart kan inte livet vara att där få njuta fågelsångens späda röst
Ett öga i mig ser det andra blinkar tyst jag vissnar icke mer i min evighet befriad av markens svalka kysst.
Bunden vers
(Rim)
av
Peter Kohlm
Läst 223 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2016-02-14 10:05 |
Nästa text
Föregående Peter Kohlm |