Tid..

Han gav mig sin tid och min egen stannade upp

Slutade existera.

Hur ska jag kunna andas, leva
När femtio procent av mig

Andas och lever

Så många mil bort?

Han såg det innersta.. Fick veta det värsta

Det äckligaste..

Utan att fly
Eller ifrågasätta..

Dessa oändliga spiraler av minnen, från en svunnen tid

Som äntligen
Får komma fram

En kyss... En enda

Och jag föll!

Föll så snabbt och så långt ner
Som om jag aldrig någonsin känt värme..

Och den mättnad jag nu upplevt
Har aldrig tidigare funnits.

Har aldrig fått leva.

Tiden..


Han gav mig sin tid.


I gengäld...
Tänker jag ge

Kropp och själ..
Bunden, piskad och strypt.
Tills ingenting annat återstår.

För han

Förtjänar mer än tid
Mer än ord
MER än kaffe på sängen.

Min dominant
Min kärlek
Min egen mr grey

I alla sina skjortor..

Är han det vackraste jag sett.

Jag är inte ens hälften av honom.

Men ska..
MÅSTE
Ha mer.

Alltid mer

Äntligen...
ÄNTLIGEN
Får jag vända blad..

Och han står högst upp på första sidan!

Min egen Gud...