Nattens monster griper tag om mina andetag, tvingar mig att vakna och jag kämpar mig ur den varma famn jag somnat i.

Den starka, trygga famn som håller mina drömmar i schack.

Stadiga ord och fingrar som förs genom håret gång på gång för mig tillbaka till verkligheten.

Att äntligen få gråta, prata och berätta det innersta..

Det äckligaste och det hemligaste av det hemliga..


Dom ord jag svor på att aldrig yttra, lovade honom.

Han som hemsöker mina drömmar.


Men min grekiska Gud är så stark, så trygg, så envis..
Han vet nu, det äckligaste..

Älskar mig trots allt det trasiga..

Sakta men säkert släpper våltäcktsmannen greppet om mina drömmar och dom varsamma, kärleksfulla fingrarna genom håret vaggar mig in i en dröm om bortskänkt tid, kärlek och trygga hjärtslag.


Jag trodde att jag visste vad kärlek var..

Jag hade verkligen ingen aning!