Finns det ett
bottenlöst hav
har jag vistats
där i

bland urholkade
skrymsle
i mörker har
jag badat

min själ har
flutit omkring
ett vilset
näckrosblad

tiden kunde inte
användas
bara gå.....

inget kunde skingra
min plåga

jag har räknat
trädstammens ådror!

i denna tid av inre
kaos
såg jag mitt stela
förlamade ansikte
slog emot mig

dagarna flöt samman
små plikter blev den
tunga ränsel jag bar

kvällen blev min
välsingnelse
jag tog mörkret
i min famn och somnade

tiden blev till år!

Stegen blir nu längre
och större på min
väg
tid och rum fylls med liv

själv kryper jag ur mitt
gamla skinn och kan
stå och se på hur jag
växer!