Hon äger inte jorden.
Vi låter henne tro det.
Vi drar inte undan mattan där hennes fötter dansar.
Vi bara tyst betraktar.
Vi berörs av något.
Men inte av pulsen inte av rytmen.
Kanske enbart av ljuset som faller in i hennes ögon.
Vi har visshet om att när allting faller.
När fästen vittrar sönder, när livets natt kommer.
Så ska vi likt henne, börja dansa,
Våra fötter ska ej svika .