Kastar ut bröd med millimeter rättvisa.
Han som är hatad står alltid snett fast
Stormen bedarrat.
Hundar käftar och fåglar cirkulerar.
En förvirrad tant rensar sitt förråd.
Den slitna bänken hamnar i dammen.
Måhända blir också änder trötta.
Någonstans hörs sirener, sjöfåglarna kvackar.
Brödet i påsen börjar att sina, luften blir plötsligt tung.
Någon har slängt av sig sitt liv.
Där står mannen som pratar med änder.
Men solen fortsätter att svika dagen.
En tung buss skyndar förbi, den slirar upp hemligheter.
Ett regn faller på dess vindrutor,
Ingenting läggs på minnet.
Utanför ramlar träden.
En dam håller hårt i sina trasiga kassar.
Mjölken åldras och busschauffören gråter.
Han rättar till sin slips med bleka händer.