Associationer efter att ha upplevt fem fantastiska Parsifal-föreställningar och tre olika uppsättningar genom åren, två med Peter Mattei som Amfortas och en med Jonas Kaufman som Parsifal, nu Michael Weinius, och med Katarina Dalayman som Kundry.

Kan vi känna igen vissa samhällsfenomen idag - genom medlidande till mognad?

Parsifal: Växer upp i skogen med god mor som sörjer den i strid fallna fadern till barnet - oskuld - renhet - godhet - medlidande - insikt om skuld och sexuell längtan vid möte med föförisk Kundry leder till smärta och förmåga att utveckla ansvar och att förlåta. Kundry minns hans mor och hans barndom och ger honom hans namn och hans härkomst och han sörjer nu sin döda mor och minns att han tidigare, utan att förstå, sett Amfortas smärtsamma lidande hos riddarna och når förmågan till medlidande.

Kundry: Omedveten - sexuell besatthet som leder till allmaktsanspråk i relationen med en ond man, Klingsor. Det sexuella uttrycket hindras bland goda människor  (riddarna) som avstått från sexualitet och där utvecklar hon förmågan att göra gott utan att förstå det själv därför att hon inte kan känna skuld ännu. Hennes inre besatthet dör av ett nej från en god man

Klingsor: Önskan att vara god och ren och befinnas icke vara det - självkastrering - ondska och allmaktsanspråk. Han har makt över barnsliga outvecklade identitetslösa själar som saknar förmåga att skilja mellan ont och gott och som lever ut sin sexualitet oskuldsfullt och opersonligt

Amfortas, kung: Sexuell avhållsamhet som godhet och renhet misslyckas, vilket leder till självfördömelse och önskan att dö från smärta och ansvaret att dela ut nattvarden till sina riddare

Gurnemanz: Den mogna insiktsfulla människan/riddaren som kan skilja på ont och gott och kan sätta gränser mot ont och kan förlåta

Samhällsutveckling: Vapnet/det heliga spjutet rycks av goda övernaturliga krafter (änglar) från den onda Klingsor och överlämnas till den medvetna goda Parsifal, som nu kan ta ansvar för sig själv och andra och som inte missbrukar vapnet för egna behov utan använder det för att lindra smärta och hela människor.

Regissören låter oss som avslutning se det goda samhället som inte behöver ledare utan består av mogna människor som samarbetar och utforskar fakta om människornas historia och delar ansvaret för människornas utveckling.