Vacker är morgonen
när dagen
förmått sig att gry.
Då daggen droppar å pärlar
å dimmor böljar ... i sin sky.

Då andas skogen
och löst släppes
alla dess själar.
Allt nog den
suckar och bävar
när det knakar å knäpper
i dess åldriga gälar.

Ur skogens gömsle å vrå
fram manas då
silvriga älvor små ...
trolltyg ... sotiga, smutsiga
såväl lustiga ... som grå.

Nyfikna stämmor danas
vissa fnissiga ... men villiga å väna
andra mer illvilliga
som gärna, vill skria å skräna.

Älvor nu samlas
trippande på tå
invid ängen i gläntan
så glada å ystra
det glammas ... av förväntan.

De smyga ... tisslar å tasslar
flyga bland bladen
... man hör hur det prasslar.
Några rider ranka
på strålar av solen
som om det vore
hästen, vid namn Blanka.

Plötsligt sväva de
bland dimmor å blomster
uppklädda i sin glänsande trikå
in i den böljande baletten ...
i virvlande konster
dansen nu gå.
Foten så silvrig ... å nätt den.
Slöjan dunklädd ... å lätt den.

Trollen de dystra
tittar tysta å glosögda på
men så .........
svänges deras svansar å labbar
de grymtar å flabbar
- HI, HI, HÅ !
- Titte-li Tut å Titte-li Tååå
si så gullans di dansa, å bäré si åt
man blö´r nästén
ená droppa av gråt.







Gurra