Du går utanför dörren
och med dig tar du blodet till mina muskler
med dig tar du paranoida fantasier -
och jag vet inte vad som går lös i mig igen

Det ynkliga liv,
som bara har hjärtslag
kändes bekant igen
Välkommen till världen

Det är ingen illusion av vem jag är,
hur jag egentligen mår
när dörren stängs

Det är så svårt att erkänna att man är trött
i den här världen
men jag är utmattad

Från den punkt då livet vecklar upp sig
och det behagliga blir osynligt
packar upp sig och lämnar bara liknelser kvar,
färglösa som ormen i fantasin

Jag förstod inte vad jag såg,
när du kom utanför dörren
Jag förstod inte vad jag såg,
förutom att det kallades livet