Det är inte mörkret som skrämmer när lampan släcks
det är tystnaden
allt och alla tycks försvinna på en enda sekund
och allt verkar stanna upp

Hon sa "gör aldrig om det igen"
så jag gjorde det igen och igen
jag skrek, släckte lampan och lät tystnaden komma nära
jag var tvungen att bli någon annan för att kunna dela med mig av mig själv

Försöker räkna varje felsteg som jag tog
greppa en penna och försöka måla en bild över det som aldrig fanns där
kan inte redigt förstå hur tanken av du och jag bara gick och dog
och allt jag ville ha för stunden var att du skulle vara här

Du har hakat dig fast i min ryggrad
din puls blir min puls
jag ser en eld som bara kan släckas med bensin
korsar fingrarna och hoppas på att det aldrig blir vinter igen

När allting känns tomt och det bara är tankar kvar
då hopplöshet är det enda jag har
även om det kommer gå flera år
vet jag att jag aldrig kommer få
din varma mun vid min hals

Det kanske blir lika bra trots allt
när din varma kropp består
medan jag står på kant
att allt jag aldrig får
blir det jag ändå aldrig kan nå