Nu fäster vintern sig i sinnets skam
jag dansar så glädjefylld fram
och solen som spridit min lycka tänker
i väster med njutning sig sänker

Hör upp alla rotlösa tankar
jag vänder mig åter till er som vankar
jag vilat i nattens innersta bo
att vakna och bjuda mig åter ro

En tänker på er mina jordiska barn
jag lovar att invänta ert skarn
intill den yttersta dagen

Vi reser i tanken skymd
från öster till väster ej bedragen
i tidens - ändliga rymd

2013-03-23 (lel)