Du kom åter den morgon när jag letade kärlek.
Du återvände efter att andra kvinnor hade stått på led med miner som hade tävlat om att le mot mig.
Jag hade kramat var och en tanklöst, men såg att det var för sent och att jag aldrig mer skulle våga älska någon. Inte ens du. Runt livet svepte jag sen mina raggiga filt och gled in i min vrå, där jag ännu befinner mig. Ensligt i oro.
Sen bakom lyckta dörrar finns du åter plötsligt i min dröm. Det är du och ingen annan än du .
Men du var en återvändsgråtgränd som det tog sin tid í min resa i livet att inse.
2018-01-03 (lel)