Du är det

som vinden bär

det vemod som tär

över urholkat bröst.

Du är det

som städse felar

den väg som aldrig delar

saknad och tröst.

Du är det

som är mina dagar

mina löften

som aldrig behagar

min flamma

jag aldrig vill släcka.

Du är det

som leder mig in

till lusten

som fyller ditt skrin

som finner min tid

att väcka.