Det ter sig så märkligt
Tolv människor, den här gången män
Av oss känner ingen den andre,
Men visst är vi av samma väsen, mer eller mindre

Vi sitter nakna bredvid varandra, så att huden vidrör
Visst är vi av samma väsen, tror jag
Här inne verkar alla tolv ha samma vilja
Blicka ut över ett dimmigt hav, och nollställa

I den tjocka, varma luften
Tystnaden av våra vilda tankar
En tillfredsställande blandning
Havet, värmen och aggregatets knak