Där sitta de nobla Noblesserna
Med monoklar och gnistrande ring -
Och visst är de vackra - men verserna
sjunger och skimrar det kring

Dem sjunger och gnistrar och glimmar det om -
av stjärnor de lånat sitt ljus;
och barnen har skänkt sina röster dom
och änglarna harpornas brus

Vad finns mer än stjärnor? Mer lysande?
Vad finns bortom måne och sol?
Barn har stora ögon. Strålande.
Döden raspar vasst en triol

Där sitta de ädla Noblesserna
under glimmande, äkta kristall
De lyssna så artigt till verserna -
Och solen är varm - men världen kall

Vad finns ovan stjärnor att glänsa som?
Vad högt ovan måne och sol?
Barnens stora ögon dom tindrar dom-
tills de brister - likt sträng på fiol

Vad mer finns än natten att lysa i?
Vad svart? Vad svart att det känns?
Barnens stora ögon glittrar det i,
glittrar så starkt att det bränns.