Droppar av snö
föll över oss

vi bodde längre ut
då
längre bort
där vi såg havet

november
gråare än döden
kunde inte ge oss liv

inte heller cigaretterna
eller buteljerna
med det gröna giftet

vi längtade efter
att fly
att kunna flyga bort
som fåglar

fria

att få möta varje
snöflinga
högt däruppe
under skyarna

att kunna ana ett annat ljus
bortom molnen

varje flinga
en droppe snö
en våt fläck i ditt hår
på din hand
på din panna
vi kikade upp mot skyn
ett magisk skådespel

himlen fanns
för en kort sekund
i ett ögonblick
som inte lät sig
fångas

sedan drack vi
för freden
för att glömma kriget

för att slippa minnas
vilka vi var
var vi kom ifrån

eller vart vi skulle
sedan

droppar av snö
flingor som faller

det som väntar
det som ännu
är bortom
är inte längre
viktigt

jag låter mig fångas
färdas på en uppvind
ser undersidan
av de grå
snömolnen

tar mig vidare

P.G