Vad mer än förstenad tid ur tomma burken
tömmer vi som sand på ishalt före,
vi barn, som följer Guldets Gud, den skurken,
som lärt oss blunda, tillbe varje öre?

Se, daggen lyfter ur sin lilla rymd
oasens hela väna växtlighet.
Vad mer är stort än störst, o mänsklighet?
Vad mer en ynn´st, än den av Mamon skymd?