hur än tiden böljar framåt
solen går upp och ner

det är samma sol


sekunderna som tickar
är inte desamma

men ändå är de flyende tid


jag ser håret gråna
silverstrimmor lysande

och samma glitter i ögonen


jag vattnar blommorna
Gud vattnar oss

och som han vattnar


regn som sköljer över
tränger igenom

liksom flyter ovanpå allt


finns inget att hålla i
allt gungar

molnen högt ovan


upproriska liksom jorden
vill inte stilla sig

häver sig och andas ut


blommor i tusental
bitar av himlen

tycks ha trillat ner


det är nu tiden saktar in
en nanosekund

livet hämtar andan


tills allt brister
i knopp för knopp

än finns det hopp