Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Minnet i minnet

Du går bland Pompejis ruiner.
Plötsligt minns du att du en gång
var en slav på väg hem från fisktorget
och att du snubblade
så att fiskarna trillade ur korgen.
Bukarna lyser starkt i solen.
Nu dyker minnet i minnet upp.
Långt borta i ett avlägset land
i en annan, annorlunda tid,
känner du din mors hand mot din kind
och ser solen lysa som en aura
runt hennes leende ansikte.
Saknaden griper genom årtusendena.
Du fattar din älskades hand
och förbannar denna plats.




Fri vers av Nitram P
Läst 195 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-03-18 14:48



Bookmark and Share


  Jaseph
Sitter nattvakt på ett ungdomsläger när jag "snubblar" över denna vackra dikt. Själavandring? Eller kanske tankar som överlever den som tänkt dem, vid de platser där det hände. Fast, och det ser jag nu(!), framför allt leker dikten med tanken på att vi skulle kunna minnas en tidigare tillvaro (nivå 1) och där minnas ytterligare en sådan (nivå 2). Onekligen både fascinerande och skrämmande tanke!
2016-03-20

  walborg
Kontraster
2016-03-18
  > Nästa text
< Föregående

Nitram P
Nitram P