... skuggor dallrar i logikens lupp ...
men mänskoblicken tänds utav ett ljus,
ett ljus, som undantränger alla skuggor,
som helar mänskan, förintar varje skymt
av lögn och falskhet, förintar mänskans rädsla,
ett ljus som bränner och förintar hägring,
illusion och varje livsfientlig mening ,..

Och kliniskt ren, i klara ljuset vandrar
mänskan själv, ur egna snubbeltrådar
värjd, ur Kapitalets spindelvävar
helt befriad, skimrande av Vera Ikons
ömsint gjutna tårar, strödda ut
som himlasända ögondroppar, att lysa
som små ledljus klarnat mänskoöga
där sökande det spanar bortom ljuset, in i
otytt djup i gryningens pyrande eld

Och där, i Framtidens famlande fotspår, fann
ögat , det orädda, klara, ett rop från en man
utan väg, ett rop, vibrerande av solens strålar;
förr skymt av mänsklighetens förnedring och störtade
himlar, och mänskornas förtvivlade försök att finna
sitt inre ljus i skenet av Penningens glimmande,
iskalla låga, av ondskans girighet flammande ...
Och ropet lyste av hopp, som tänts vid korset
på mänsklighetens väldiga Via Dolorosa ...

Men, ljuset ryser, flämtar, flimrar, slocknar.
I mörkrets zenit skälver, blek, förödd,
vår jord. Bestulen. Riven. Naken. Skändad.
I mörkret glimmar skygga mänskoögon.
Ur mörkrets djup hörs ugglans dova "Hoooo!

Hör: ropet från all visdoms rena strupe
blir dränkt av gyllne gamars galna skri.
Och över jordens nakna sköte flaxar,
med vassa klor i kramp runt stulet byte,
de gyllne gamar upp mot galen sol;
som lyser över Soria Moria slott,
(beläget inom vilsna mänskoblickar,
och långt, långt bortom alla väderstreck -)
Sol´n glimmar skarp i galna hundars bett
och gyllne gamars sinnessjuka skri ...

Nu blinkar blåa rymdens stjärneögon.
Borta är de syner nyss vi sett.
Men verklighetens mardrömsbilder stannar
som etsningar i minnets galleri.

I mörker mörka vyer sjufalt tynger,
men nämnda minnesbilder sjufalt mer
ty mänskors oro över osedd orsak
till Mammons överlevnad, tynger mer
än obeskjutna gamars fria flykt.

(Mänskorna i mörkret
mumla, tyngda
av tyngden, den tyngsta
av människa buren.
Må bryta ett ljus,
ett vasst , över jorden,
att rista, tumla
i text och rubriker!)