inte längre kan jag krama om dig

eller se dig le eller skratta

jag känner inte dina sorger

vet inte om du är glad

jag vet inte om du lärt dig tycka om kaffe


du klippte banden mellan oss

kapade och skapade avstånd

ett mellanrum som glappar oss

jag har tappat dig och det skedde innan

alla bråken, alla missförstånd, allt som skaver


du är gruset i min sko som jag kan inte förmå

att ta bort för jag tänker att varje mitt steg på väg

är ytterligare ett steg bort och gruset är ett sätt

om än bakvänt att jag ständigt har dig i tanken nära

och väntan är min bästa vän och vänta är det jag gör


väntar på ett livstecken från dig och medan jag gör det

hoppas jag att livet blivit som du ville det

långt borta men ändå hemma för dig

det är allt jag förmår när jag i saknad går