Jag skrattar för mig själv
ett lågt, men hårt skratt
det är så uppenbart
att han bara vill bli av med mig
Så oerhört uppenbart
att jag bara var stundens infall

Jag ser honom i allt jag gör
känner hans andedräkt i mitt hjärta
Min gråa vardagsröst, som vibrerar av återhållen rörelse
vill skrika till den eviga himlen att jag måste få vara hans

Om jag bara kunde slå honom på käften
slita ut hans inälvor
Kyssa hans förvånade mun

Jag hatar honom