I det lustlösa famlar jag

i känslor bunden

reser mig för en bris av skuld 

hämtar hopp ur glimtens guld

men domnar strax

i skymningsstunden.

Under tidlösa tårar ingen hör

ett ensamt hjärta, slå

det ljus som faller fritt i hand

av kraft och kärleksbundna band

skall mörkna

utav tomhetssmärta, då.