som en blixt från klar himmel

blir jag plötsligt sorgsen

eller så rinner det tårar

i tid och otid vare sig

det är ngt fint eller sorgligt

hur många kuddar jag än har

på pallen där jag nu sitter

så gör det ändå ont

Precis som livet självt

någon rycker oss vidare

mot mörkret minut för minut

sekund för sekund

En del av oss hittar ej bromsen

andra ser inte utanför fönstren

de är täckta av gammalt damm

som förblindar nästan totalt

vad är det som är lycka dag för dag

vad händer när vi känner att vi

FAKTISKT LEVER förutom när

vi intar toner och ord i våra

radio och TV-apparater

Eller när vi känner närheten till

något djur som bor med oss

Vi har element som värmer 

luften omkring oss, fönster

som släpper in ljus om det

finns något just i nuet

Men hur skapar vi hållbara

relationer där vi turas om

att ge och ta emot

vare sig vi är gifta, vänner

eller släktingar

Då realiteten är att många

av oss är utflyttade och 

inflyttade på helt nya

platser som i början är

utanför vår vanliga karta

Blir vi tillräckligt hjälplösa

kanske vi packas ihop på

ett och samma ställe 

i väntan på att andan

äntligen ska ge upp

och släppa fri själen