Tankar
Känslor
Inom mig som en tryckkokare.

Min sköra mur
Exoskelettet
Börjar spricka och ur sprickorna så rinner mina tårar
Av ångest
Av längtan
Av rädsla.

Ingenting känns logiskt
Jag får ingen ordning.
Vad är du?
Vad vill du?
Är du bara en i raden av alla andra som har
Trampat på mig tills jag inte är mer än en mosad insekt under din sko?

Vad ska jag göra?
Är du en sån som bara vill förstöra
allt som är bra med mig tills ingenting längre finns kvar?