Idag blev jag uppringd av min vän "Papperskorgen". Ni vet en sådan vän som man kan prata om allt med, och bara pladdra på och tömma bägaren till och vännen lyssnar lyhört. Jag hade tänkt på min vän tidigare idag, och tänkte faktiskt ringa, men jag drog ut på det, vet inte varför. Inom mig pyrde ämnen som dels gjorde mig upprörd, irriterad och faktiskt arg. Jag hade ett behov av att få prata ut och ventilera av mig, och där är min vän "Papperskorgen" ypperlig som en slags slask att tömma ur sig till.

Nåväl, jag sitter naken på soffan i mitt vardagsrum, surfar runt på datorskärmen i min rastlöshet, samtidigt som mitt inre kokar av negativa tankar. Jag hatar när människor omkring en lägger deras negativa skit på mig, som jag verkligen inte vill ta emot. Då ringer det plötsligt på min mobil och det är min Papperskorg som ringer och vill ta mig med ut på en sväng i bilen. Efter några snabba ordväxlingar i luren, beslutar vi oss för att han kommer till mig om en kvart, då jag först måste klä mig och fixa mig iordning.

Jag är egentligen ett ras idag, bakfull med huvudvärk som följd av krogrundan igår, men efter att jag klickat samtalet rusar jag in på toaletten och rufsar till min frisyr, fräschar upp ansiktet med lite smink och sköljer munnen med fluorvatten. Därefter irrar jag stressad omkring och letar upp vad jag ska ha för kläder på mig, drar på mig mina gula byxor och en t-shirt och knyter mina röda converce. Jag avslutar med att ta på mig min snygga hatt och tar på mig min svarta skinnjacka. Frusen som jag är av mig, har jag även på mig en neonrosa skjorta samt min svarta munktröja med dragkedja. Bäst att alltid vara förberedd och påbyltad med varma kläder än att vara tunnklädd och frysa häcken av sig. Framförhållning är en av mina goda egenskaper. 

Min mobil ringer igen, och jag rusar till den och svarar med stressad ton att jag är på gång, snart klar, och min vän Papperskorgen säger att det är lugnt. En sista kik i spegeln, är inte nöjd, men vad fan, - skit i det, tänker jag och letar upp min nyckelknippa ur fickan och går ut och låser min ytterdörr. När jag kommer ner ser jag att min nya vita cykel ligger på marken, varpå jag går fram och ställer upp den igen.  - Jävla grannungar, som vält ner den, tänker jag och tittar mot deras fönster med en arg blick, medan jag går mot bilen och sätter mig ner i sätet. 

 ***

Vi hinner inte köra långt förrän samtalet sätts igång, och min mun börjar att tömma ur sig om ämnen som jag känner att jag måste få ur mig. Och jag körde hela registret. Det var ordspyor om en närstående till mig och vår infekterade relation, som gått överstyr. Min släkting går mig på nerverna emellanåt, och jag intar då automatiskt rollen som tonårsrebell som ber hen att hålla käften till slut. Jag orkar inte med hen och hens dagliga problem som hen har med sin dator. Jag blir överröst med 100 mail om dagen, och chatten bombas av hens ständiga ältande i ämnet.

När man har förklarat minst 100 miljoner gånger, och även varit där och kollat på hens datorstatus, och inte funnit några problem alls, då blir man bara förbannad. Varje sekund och minut är det något som är "fel" med hens dator, vilket det inte är. Men hen förstår inte. Hen vill inte förstå. Hen är ett hopplöst fall, och hen är även den tekniska supportens "kund from hell". Jag kan sätta mig in i hur supporten bara " - åh nej, det är "Hell" igen! Vem tar hen?".

Supportens skärmar larmar med röda ljus och signaler "varning varning", - code red, CODE RED. Min släkting gör mig vansinnig, och jag blockade hen. Jag orkar inte med hen. Ni som inte vet hur det är att ha en sådan påfrestande släkting, skall inte sitta där och tycka synd om hen nu. Hen är fruktansvärd, och lyckas på en millisekund dra ett helt negativt kraftfält över dig, och förstör ditt humör och din dag på nolltid! Hen är mästare på att sabba ens dag, och hen suger ur dig din poistiva energi, och får dig oftast på mycket dåligt humör.

 ***

Nästa ämne handlade om "chauffören" från igår. "Chauffören" är en man som är trevlig och charmig. Han är en riktig "tjejtjusare", eller som man kanske säger; brudmagnet. I nästan tre månaders tid charmade han mig med vackra ord, och han gav mig sin tid och vi kunde sitta på krogen och prata och ha trevligt, eller skicka sms eller chatta på Facebook. Ja, han och jag har kysst och kramats, dock bara på krogen i berusat tillstånd. Jag höll på att falla dit, men som tur var så geomskådade jag honom. Denna man la alltså hela tre månaders "förarbete" (kanske hans längsta tid nånsin?) på mig, för att få mig i säng. Det var det enda han ville.

Jag ska inte säga att jag blev kär i honom, för Nej (!), det blev jag verkligen inte. Fick han mig i säng då? Svar nej! En kväll på krogen sa jag till honom på skarpen att "mig kommer du aldrig någonsin att få "doppa". Jag har genomskådat din typ och din agenda med mig. På Facebook har jag noterat alla damer som glatt skriver smileys och/eller kommentarer på hans inlägg, och jag ser honom svansa runt med olika kvinnor på krogen. Och eftersom han är chaufför är han ofta på resande fot, med övernattningar på olika orter.

Kvinnorna på Facebook är just kvinnor som bor på dessa orter, som han fått in på sin vänlista (man ser ju i nyhetsflödet), och jag antar att han doppar vilt i varje stad som det övernattas i. Jag har ställt honom mot väggen med detta påstående, varpå han skruvade på sin kropp och typ bara log fram ett bekräftande svar.  Jävla idiot! Vad trevligt för alla dessa kvinnor som ”han drar över”, och förmodligen blir de förälskade i honom, och kanske är det även så att någon av kvinnorna är hans kk, vem vet? Sannolikheten är stor att fallet är så, men jag sa åt honom att jag inte tänker bli "en av dem". Han kan sukta hur mycket han vill, och tråna efter mig (vilket han ännu gör emellanåt när jag ser honom på krogen), men han är en loser, en förlorare. Han är en man som inte är värdig att kallas för man. Han är inte ens värd att få bli nämnd. Vilken kvinna vill ha en man som har en kvinna i varje stad? Thank you and good bye. Och givetvis har jag blockat honom på Facebook.

Läs gärna "Hur man förlorar manliga "vänner"

https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1928529 

 ***

Facebookämnet är en genomgående röd tråd i min ordspya som min vän Papperskorgen får ta del av. Papperskorgen lyssnar lyhört, och nickar instämmande mot mig emellanåt i dialogen (som mest är monolog). Papperskorgen förstår mig, och låter mig få avreagera mig de irritationskänslor som byggts upp inom mig. Jag förlöser min frustration genom att få prata av mig skiten, som byggt upp en hel sjö av ämnen som bara gör mig förbannad till slut. Det är inte "sommarflickan" (dvs den mjuka kvinnan som talar i normal kvinnlig samtalston) som talar i bilen. Nej, det är Bitchen from Hell, som skriker ut sin klagosång, och allal verser måste sjungas. Och Papperskorgen lyssnar på varje rad från den låten. 

 ***

Nästa ämne är en ganska kort berättelse, men ändock en del i den bägare som gjorde att det brast i mig idag. För två helger sedan träffade jag på en äldre vän ute på krogen. Eller, det var inte en vän, men vi säger så här: Det var en person som jag kände för över 30 år sedan. Inte varje dag man träffar på människor från så långt tillbaka från ens liv minsann! Vi såg varandra på avstånd och kände genast igen varandra, trots alla de år som hade gått sedan vi såg varandra senast. Det blev den sedvanliga konversationen med "heeeeeeeeeeej, det var länge sen. Hur mår du, fan  vad kul att se dig bla bla bla". Jodå, det var väldigt trevligt att träffa på denna person. Nåväl, vi hade en kort konversation och sedan skildes våra vägar åt.

Igår råkade jag på personen igen. Givetvis var detta ute på krogen, och hen stod intill mig vid baren, varpå det var nästintill omöjligt att "gömma" sig och undvika att behöva samtala  om man säger så. Den sedvanliga hälsningsfrasen sades, och sedan småpratade vi med varandra lite kort. Jag hade addat personen på Facebook, eftersom det väl alltid är trevligt att ha en vän på listan som man har minnen med från 30 år tillbaka i tiden. Eller? Hen hade inte besvarat min addning, men jag var inte den som tog upp ämnet, då jag inte tänkte på det så mycket egentligen. För mig spelade det ingen roll om hen bekräftade addningen, då vi troligtvis ändå aldrig kommer att ha någon personlig kontakt med varandra ändå.

Men ni vet hur det funkar med Facebook. Man har alla möjliga människor på ens vänlista. Allt ifrån familj och släkt, gamla klasskompisar, vänner och bekanta, okända (!?), snygga män och icke snygga män, exdejter/flirtar, chattvänner, gamla arbetskompisar och övriga. Ja, de allra flesta har väl en salig blandning av folk på sin vänlista. Men iaf, hen tog upp detta med min addning och påbörjade sin "förklaring" i varför hen inte hade besvarat den. Hens kroppsspråk plus tonläge avslöjade hen. "- Alltså, jag är inte så mycket på Facebook. Jag använder den knappt", varpå jag svarade hen; "- Men du har en fullsmockad vänlista, och jag har sett dina offentliga inlägg, så vad är problemet att inte besvara min addning?". Jag förstod ju snabbt att hen inte ville vara vän med mig på Facebook, och därför avbröt jag snabbt vårt samtal med att jag måste gå vidare. Jag sa till hen att inte bry sig om  min addning, då det inte är så viktigt. - Var mest en skojig grej bara...". 

***

Det är inte första gången som jag råkar på detta ämne och beteende, dvs när folk väljer att inte våga säga som det är, och hellre väljer att "släta över" sitt beteende än att bara säga nej tack. Vad är problemet? Jag tvingar ingen att känna mig, eller att vara vare sig bekant eller vän med mig! Varför ska jag råka på dessa sk "80-procentare" hela tiden. Är jag som en flugfälla med klister som lockar in alla  flugor, dvs idioter till män och människor som är falska? Väl är iaf att jag är relativt observant, och jag avslöjar ganska snabbt dessa inkränktare i mitt liv. Människor som är ärliga, naturliga, öppna och sanna i sig själv och mot sina medmänniskor är de människor som jag vill omge mig med. Positiva människor som inte får mig att må dåligt. Jag vill inte omge mig med människor som plockar fram Bitchen i mig, för jag vill inte "ha henne" framme. Alla har vi en liten djävel i oss, men är det nödvändigt att låta denna häxa ta över ens beteende? Svar nej. Häxan skall kontrolleras och förbli inlåst. 

***

Min vän Papperskorgen har lyssnat på mig i över två timmar nu kanske. Vi körde omkring i stan och utanför stan, stannade vid Mc Donalds och åt två (!) Big Mac vardera. Jag var utsvulten, och min energi var helt utttömd iom att jag fick tömma min bägare till Papperskorgen. Papperskorgen är en vän som är diplomatisk, lugn, stabil i humöret och hen tycker om att lyssna. Hen är lite som en psykolog eller kurator, en terapeut som lyssnar på dina ordspyor. Papperskorgen låter dig få tömma dig, så att du kan ha krafter att vara den Queen som du är. Papperskorgen vill mig väl, och är en god och nära vän till mig. Jag babblade ur mig alla mina frustrationsämnen till hen, och nu var jag genast på bättre humör igen.

"Nag-kärringen" (gnäll, för er som inte fattar ordet "nag"), var borta, och nu är jag redo för att ta tag i kvällen. Min vän Papperskorgen och jag brukar skämta friskt med varandra, därav att hen kallas för Papperskorgen. Det var något som vi kom på idag, och när jag lämnade hens bil vid mitt hem där jag blev avsläppt för någon timme sedan, skrattade vi åt hens nya nickname. Namnet har ett dolt budskap, och för hen och mig och med vår intellektuella nivå och intelligens, är namnet Papperskorgen synonymt med ett beteende på en viss sort av människor. Papperskorgen har alltså inget personligt med min väns intelligens, intellekt eller personlighet att göra. 

 ***

Nu så grabbar, jag är tömd på all irritation, och redo för attraktion. I mig finns nu bara positivitet, och mannen jag möter ikväll har tur och slipper nag och aggressivitet. Gnällkärringen har tömt i sin papperskorg och är nu den perfekta kvinnan att möta på kvällens mingeltorg. I folkmassan av alla kvinnor på krogen, de som ännu bär på satkärringens humör och frustration ända ut i knogen. Där märker jag ut mig med min strålande aura och sköna stil. Min Papperskorg har offrat sig för er alla, och nu är det bara att tuta och köra i rätt fil. 

 Kika gärna på min fotokonst

https://www.instagram.com/kristina0179/

 Bildkälla: Privat bild (upphovsrätten är min) från mitt Instagramkonto https://www.instagram.com/kristina0179/