Hylla mitt namn till skyarna,
ni har sytt mina vingar av plast.
Samma vingar som nu tagit mig ovan moln,
här svävar jag jämte Ikaros.
Men när han i lågor åter faller ned mot Jord,
gör jag Himlens gyllene salar till mitt rike.
De dödligas klockor klämtar,
timmen tycks vara slagen och gränsen korsad.
Deras tillgjorda röster ber mig stiga av min silvertron,
säger att min skepnad är saknad på Jordnivå.
Men tänk,
om de med mina ögon kunde blicka Jord långt där nere,
om så vore,
skulle de likt förbannat vilja ned?