Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Syndafallet

Befläckad av sol
pulserar dungen kring dem
På grässtråbäddar, under lövverkens tak,
studerar de blåögt en lustgård med
rodnande glöd

En flyktig blossande tvekan,
då hans fingertoppar varsamt vidrör
Hans beröring slickar nacke,
sköljer hårbotten i rysningar
och barriären av luft
ljummar av hennes självande suck

Närheten tänder en eldsprutande härd,
låter meteoritskurar slå
och hans händer glödgar hyn

Svepande,
dansar hans andetag kring halsen
Svalkande,
då han frestar henne med förbjuden frukt

En mild doft av äpple och hennes mjuka läppar söker
Han drunknar i sitt lyckodarr,
låter euforivågor bölja,
täcka henne,
för att sakta bära dem mot den vita stranden

De smakar på varandras skal, förnimmer saftarom
av ljuva frukter
Hennes puls vid hans kind och hans hår, strilandes
mellan hennes fingrar
Han vill greppa hennes väsen och aldrig släppa taget,
för när Paradiset går under, skall de överleva det

De är syndare,
och föll för frestelsen, då de såg
ormens ögon glimma
i varandras lystna blickar




Fri vers av Lavendelnatt
Läst 474 gånger
Publicerad 2006-05-03 17:52



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lavendelnatt