I.

När kvällarna blev kallare

satt jag i skogsbrynet

med en flaska vin

såg dimman

komma in över ängarna

där i skymningsljuset

mellan blekgråa

dimridåer

tyckte jag mig se

henne

som en älva

svepande fram

över det vissnande

gräset

bara en kort sekund

sen var hon borta

Hon som jag sett

så ofta i mina

drömmar

II.

vi

dansade en gång

här

just vid

kanten av skogen

jag minns att

det kändes som om

vi svävade

strax över ängens

frusna gräs

genom grå dimbankar

en förtrollad höstnatt

hon och jag

då när mina händer

fortfarande var starka

vi dansade nära

höll om varandra

hårt desperat

nattens mörker

var som en vän

vi dansade

en stilla vals

under stjärnors

bleka ljus

Jag minns det märkliga

ljuset över ängen

&

hennes ögon

hennes mörka

vackra ögon

jag minns en kyss som

aldrig lämnat mig

sedan dess

dimslöjorna

dansade

med oss

den natten

III.

nu såg jag henne

där igen

i skymningens

sista ljusstrimma

hon fanns kvar där

i dimmorna

såg på mig

& log

men dansade

sen iväg

Jag ropade

hennes namn

men hon försvann

allt längre bort

från mig

jag sprang upp

kanske kunde jag

hinna ikapp

sträckte förtvivlat

ut mina

armar

försökte

ta hennes hand

men slungades

tillbaka

& föll

som om jag blivit knuffad

av en osynlig kraft

IV.

jag låg kvar

kröp ihop

under granars

gröna armar

försökte förstå

vad som hänt

(å min flaska

var var den?)

mina armbågar sved

& plötsligt kände jag

att det var kallt

så förbannat kallt

dimman kröp

allt närmare

snart gömde natten

ängen

kvar fanns bara

tystnaden

oktoberkylan

& det torra gräsets

stilla prassel

P.G 20160412