Ser fågelkvittret som märker träden,
brännmärker.
Men jag kan också spela;
leka,
gryningspyroman.

Känner hur löven andas ouppnåelighet,
- ni faller ju förfan ändå till hösten.

Har hittat alla era stigar,
era vildvuxna jävla berg.
Men ni glömmer att jag redan,
sniffar på Kilimanjaro.

Ni drar snaran runt halsen;
flaskhalsen där vinet ger smak av;
tändvätska.
& björkved.

Hör hur solen och timmarna viskar i förenad ton;
storhetsvansinne.

& elden har tänts.